Tidkulan vid Greenwichobservatoriet i London


I den här bloggen följer du historien om hur Professor emeritus Bo Galle söker lösningen på hur tidkulan på Ioffice Sjöbefälsskolan i Göteborg kan lagas. Bo skriver löpande om efterforskningar som görs, möten som sker och lär oss under tiden om navigation, mekanik och nautisk historia.


Denna tidkula befinner sig exakt på Nollmeridianen och installerades 1833 som den första operativa tidkulan i världen (Portsmouth var först med en test-tidkula). Tidkulan i Greenwich har varit igång sedan starten, med vissa kortare avbrott, som beskrivs i den mycket trevliga youtube filmen ” The Ups and Downs of the Greenwich Time Ball” som presenterades av Anna Rolls på inbjudan av New York Horological Society 2019. Grundkonstruktionen liknar den vi har i Göteborg, med en kula som faller fritt kl 13 och sedan bromsas pneumatiskt av en pistong som trycker samman luften i en cylinder. Mycket av de problem de haft genom åren har att göra med mekanismen för att frigöra kulan så den kan falla fritt. Nedan beskrivs kortfattat utformningen och utvecklingen av denna tidkula med hjälp av skärmdumpar från ovannämnda youtube film.

Bildkälla: Anna Rolls “Horological Society i New York”

Tidig version av tidkulan vid Greenwichobservatoriet. Hissning och fall sköttes av två manuella operatörer. Konstruktionen liknar den ritning vi har som beskriver Göteborgs tidkula.

Bildkälla: Anna Rolls “Horological Society i New York”

Till skillnad från Göteborgs kula, som hissas via block i mastens topp, så lyfts kulan vid Greenwich underifrån via två stavar.

Bildkälla: Anna Rolls “Horological Society i New York”

Mekanismen moderniserades 1960 och kulan lyftes nu underifrån av en motor. Dessutom introducerades en fjäderbelastad säkerhetsmekanism (se vänstra delen av figuren) som skulle stänga av motorn om vajern fastnade av någon anledning.

Bildkälla: Anna Rolls “Horological Society i New York”

Skiss över det moderniserade systemet. Notera pistongen i cylindern nederst i figuren. Inklippt i små bilder ses de fysiska komponenterna.

Bildkälla: Anna Rolls “Horological Society i New York”

I denna och de två följande figurerna ses mekanismen i kulans tre lägen: nere, halvvägs och uppe. Här är kulan nere.

Bildkälla: Anna Rolls “Horological Society i New York”

Kulan i mittläget, Notera pistongens läge.

Bildkälla: Anna Rolls “Horological Society i New York”

Kulan i översta läget, redo att falla. Notera den avancerade mekanismen för att släppa kulan, inringad med röda cirklar. Pistongen är i sitt översta läge, redo att pressa samman luften i cylindern när kulan faller, och därmed bromsa dess fall.

Bildkälla: Anna Rolls “Horological Society i New York”

1983 beslutades att Tidkulan skulle vara ett historiskt museiföremål och ansvaret för dess drift och underhåll lades helt över på the Horologi department of the Royal Museum. Efter detta år blev det mycket svårt att få göra några ytterligare moderniseringar. T.ex. tog det 7 år att få igenom att en vindmätare skulle kopplas till systemet för att stänga av systemet vid hård vind…Bilden visar reläerna som styr kulan, ca 1960.

Bildkälla: Anna Rolls “Horological Society i New York”

Mekanismen för att släppa kulan från sitt högsta läge har ständigt varit ett problembarn. Här ses ”the magnetic break on the winch”.

Bildkälla: Anna Rolls “Horological Society i New York”

Kulan i genomskärning, Kulans effektiva vikt, med vidhängande vajrar, pistong, motvikter mm är ca 120 kg. Diametern är 5 feet.

Notera att trots diverse problem relaterade till äldre teknologi har man valt att betrakta kulan och dess mekanism som ett viktigt museiföremål. Den är ett av de mest populära föremålen för de miljoner besökarna till Greenwich Observatory varje år. Även att bese det magiska fallet av tidkulan kl 13 varje dag drar stora åskådarmassor. Enligt Anna Rolls finns det idag bara en handfull fungerande tidkulor i världen. Mest berömda är kanske den på US Naval Observatory i Washington DC och den i Christchurch på Nya Zealand som dock förstördes av en jordbävning 2011.

Av detta bör vi lära att vi sitter på en verklig klenod och noga överväga hur vår tänkta restaurering ska tillgå. För övrigt uppmanas varje sann tidkulevän att titta på Anna Rolls föredrag på Horological Society i New York, där alla bilder kommer ifrån:

https://www.youtube.com/watch?v=ubvmCWet6iU

/Bo Galle, professor emeritus i optisk fjärranalys, Institutionen för Rymd-, geo- och miljövetenskap, Chalmers Tekniska Högskola


På Ioffice Sjöbefälsskolan i Göteborg finns det något som är trasigt som vi är många som vill laga. Men lagningen är inte så enkel så att det kan lösas med lite klister, en spik eller skruv. Det krävs mer än så. Att laga tidkulan är ett av de sätt som vi jobbar med att förvalta de lokaler där vi finns.

På Kvarnbergsgatan, i den tidigare Sjöbefälsskolan, erbjuder Ioffice små och större företag eget kontor med coworking. Här finns storslagen utsikt, tornrum, terrasser, lounger, historiska lokaler och en uppdukad frukostbuffé varje morgon. Du promenerar hit från Centralen eller Brunnsparken på ungefär 10 minuter.

Vill du också ha kontor här, kontakta oss!

Har du något tips på hur vi kan laga tidkulan, hör av dig till Bo!

Nästa
Nästa

Resan som ledde mig hit..